It's a see you later. Not a farewell.
 
Sitter i Bryssel och väntar på sista planet. Alltså mina ögon är så svullna och värker för att jag varvar gråten med att kämpa emot tårarna. Denna process har pågått sen jag satte mig i taxin igår. Taxin var 15 minuter för tidig och att jag istället för att kunna sitta ute på balkongen och dricka min bubble tea en sista gång var jag tvungen att slänga mig ut genom dörren. Jag hann inte med. Skulle kunna skriva en mils lång text om hur fel detta känns att börja om igen i Sverige,  jag vill vara kvar i Taipei och gå på caférundor dag ut och dag in. Men istället nöjer jag mig med att säga att Taipei överbevisade mina förväntningar med råge och det är så fruktansvärt tråkigt att inte få vakna upp med nya platser och nya saker att upptäcka. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like